pärlann.blogg.se

Kunde inte låta bli att låna en samling skräcknoveller av John Ajvide Lindqvist trots att jag var arg på honom efter att ha läst hans bok "Himmelsstrand". Det är nog den mest konstiga/skruvade bok jag läst. När man tror att den inte kan bli mer skruvad och orimlig blir den just det. Och slutet då? Hur ska man fatta det? Jag var så arg när jag hade läst klart så jag ville genast skriva ett mejl till författaren och fråga: "Vad menas???"

 

Nåväl, jag var inte argare än att jag kastade mig över hans skräcknoveller som nästa läsprojekt. Nu har jag gottat mig i zombier, gengångare och andra allmänt otäcka väsen. I slutet av boken skriver författaren om hur hans noveller kom till. En av novellerna som var en av de otäckaste blev han nästan själv rädd för när han skrev den. Jag förstår det. Creepy!

 

Jag funderade lite på när mitt intresse för skräck vaknade och kom på att det måste ha varit när jag som ung läsare tog tag i "Jag är en varulvsunge" av Gunnel Linde. Den kom ut 1972. Då var jag 7 år. Den var illustrerad med skitläskiga teckningar av Hans Arnold. Jag var jätterädd för karaktären "Gubben i Svängen". Jag läste boken flera gånger. Sen blev det "Dracula" och böcker av skräckmästaren HP Lovecraft.

Nu för tiden kan man ju också gotta sig åt serier som "The Walking Dead". En gång när "minstingen" (som är 24 år) var hemma några dagar satt vi uppe sent och kollade på thriller och skräckfilmer. Jag blir oftast inte rädd efter att ha sett dessa filmer, men jag kan känna ett visst obehag om de var riktigt bra/otäcka. En av filmerna vi såg ångrar jag att vi hyrde, men nu gjorde vi ju det. Så kan det va´.

 

Hejdå "alla monsterdiggare!" (som Klasse Möllberg alltid sa i ett barnprogram) och hejdå alla andra!