Ingen älskar en gnällspik...
I dag har jag haft en minusdag. Det är alltså en dag som är tvärtemot en plusdag. Minusdagar är tråkiga för man är omotiverat trött och man blir lätt lite gnällig sådär. Man har inget riktigt tålamod med den stackars mannen som råkar fråga samma sak som igår om julklappar. Jag suckar och himlar med ögonen, blir gnällig och tar på offerkoftan. Tycker synd om mig själv som måste svara på samma fråga IGEN.
Tittar på nyheterna där de meddelar att kvinnor i storstäder är mest julstressade. En forskare menar att det beror på att det oftast är kvinnorna som sköter logistiken kring jul och känner att de måste få allt att fungera. Vad är det som gör att vi kvinnor blir som generaler i ett fältslag? Själv känner jag av julstressen, men förstår inte varför. Det finns precis ingen som helst anledning.
Sitter också och kollar in Ernsts jul avsnitt 1. Ernst är härlig i lagom doser. Han är ingen gnällspik minsann, nej, han pratar om att pepparrot är "spännande" och att "alla människor är ett skåp". Det härliga med Ernsts pyssel är att han tillverkar vissa grejer som ser riktigt fula ut i början. I dagens avsnitt gjorde han en ljusstake med flytspackel. Den såg faktiskt förjäklig ut i början. Men när den var klar var den skitsnygg.
Blir man stressad av Ernst? Nej, han är faktiskt avkopplande. Man fattar ju att bakom det avspända tonläget i programmet finns ett stort team som levererar idéer, material osv. Tänk om man hade de resurserna när man skulle fixa jul! Jaha, nu blev jag snudd på lite gnällig igen. Skärpning. Varje människa är ett skåp. Jag får dra ut den positiva lådan!
