Veckans boktips!
Jag har nyss avslutat en av de bästa reportageböcker jag läst: Skotten i Köpenhamn av Niklas Orrenius. Författaren tar avstamp i konstnären Lars Vilks och vill genom att försöka förstå honom även förstå olika strömningar i dagens samhälle. Och tvärtom. Vilks blir navet i boken och Orrenius söker vidare mot diskussioner om yttrandefrihetens gränser och extremism av olika slag.
Orrenius låter olika kulturpersonligheter yttra sig om Lars Vilks och han samtalar själv med Vilks ett flertal gånger. Många anser att Vilks genom sin konst har visat att han har skymfat alla muslimer. Han anses vara rasist eftersom han ofta återfinns i högerextrema sammanhang.
Vilks själv är undanglidande när han ställs mot väggen. Han sätter en ära i att vara otydlig, det blir då fritt fram för olika tolkningar. Han menar att det inte är en konstnärs uppgift att ta avstånd ifrån eller stödja politiska ideologier. Omgivningens osäkerhet och ilska blir en del av hans konst. Han skrattar förtjust åt att bli utskälld i olika medier. Han är lycklig över att ha provocerat kulturetablissemanget.
Men Vilks betalar ett högt pris för detta. Han bor på hemlig ort och omges dygnet runt av livvakter. Så fort han ska någonstans omgärdas han av ett stort säkerhetspådrag. Enligt Vilks vänjer man sig med det mesta.
Men är Vilks så bekymmersfri som han utger sig för att vara? Liksom Orrenius får jag en känsla av att det kan finnas en annan Vilks under den provocerande masken. Eller så kanske det inte gör det? Det är väl precis så här Vilks vill ha det, ingen ska riktigt veta vad han står för eller vad han egentligen vill.
Om man inte är speciellt intresserad av Vilks kan man med fördel läsa boken för utmärkta diskussioner kring yttrandefrihet, berättelser om olika extremisters idéer samt en mycket saklig och intressant redogörelse för Sverigedemokraternas historia.
